Ett hjärta på silverfat, ditt att hålla eller ditt att förstöra

Helt tom! Jag har kört ifrån känslorna, kört ifrån tankarna, kört ifrån allt, kvar är ingenting. För första gången har kag ventilerat på riktigt, för första gången vågade jag blotta mig, för första gången serverade jag mitt hjärta med slökniv och rostig gaffel på silverfat.

Och först gjorde det ont, först gjorde det ont, först var det oöidligt, gaffelns rostiga uddar sved i mitt hjärta och kniven som segt sågade igenom drog ut på smärtan. 

Men sen förstod jag att det här var nog första gången för dig med, första gången du fick ventilera, första gången som jag lyssnade. Kniven kanske har blivit slö efter alla gånger jag har använt den på dig, gaffelns uddar kanske har rostat efter alla mina smärtsamma hugg. 

Äntligen är vi på samma plan, samma nivå, lika öppna, lika ledsna, lika sårbara, lika ärliga. 

Äntligen kan det som var bli historia, äntligen kan framtiden börja gro! 

Äntligen kan du och jag bli vi, inte nu, inte snart, men sen, men då! Jag längtar redan efter dig, längtar efter oss <3