Alltid själv men aldrig ensam

Trots att jag inte är så gammal så får jag ofta höra "oj vad mycket du har hunnit med" och visst mitt CV är långt och mina yrkeserfarenheter många men det som kan skrämma mig är antalet resor med mig själv jag har hunnit göra. Resor med min personlighet, min hälsa, mina hjärnspöken - mitt ständiga resesällskap.

När jag kallar mig själv psyksjuk så avfärdas det oftast, för så får man inte säga, det tas sällan på allvar för jag är ju smart, jag är ju duktig, jag sköter ju mitt eget liv - och andras om det skulle behövas. Det är klart att ingen tror mig för det är ju ingen annan som ser henne, hon som jag ser i varje skyltfönster, varje spegel, varje passerande persons blick. Ingen annan än jag vet att hon är där, hon som jag intalar mig själv inte existerar, som så många andra försöker få mig att förstå bara finns i min värld. Men det är just det, hon finns i min värld, Komandoran. Jag döpte henne till det en gång, en gång när jag accepterade att hon hade kommit för att stanna, jag trodde det skulle vara lättare att avfärda henne om hon hade ett namn. Om det bara var så enkelt.

9 gånger utav 10 när jag ser min egen spegelbild så är det inte min blick jag möter utan hennes, hon är som min egen fantasis påhittade låtsaskompis, bara det att istället för att finnas där som sällskap och trygghet när jag är ensam så är hon som högstadiets värsta fiende som istället för att gå bredvid mig går bredvid alla andra människor och viskar om mina brister i deras öron.

Hon är den som avslöjar för främlingar hur lite jag tränar, hur mycket jag äter, hur lat jag är, hur dåligt jag städar, hur jag aldrig kommer lyckas, hur många dubbelhakor jag har, hur många veck jag har på magen, hur jag osminkad kan misstas för en kille, hur ofta jag misslyckas.

Hon må endast finnas i min värld, hon må endast synas i mina ögon, hon må bara vara en fantasi men hon ÄR mitt livs absolut största hinder och personligen min absolut största fiende!

Golden-Dimond-Year

Som det podcast freak jag är har Hanna och Amanda, fredagspodden, introducerat mig för "The golden year" ett koncept där man tar kontroll över sitt liv och gör det nya året till sitt eget år istället för att det bara är nästa år i nummerföljd efter det som precis har varit. The golden year var egentligen det dom kom på till förra årsskiftet och i år så hävdar dom att det ska vara "The Diamond Year" ett år som ska bli det vackraste och starkaste so far. Ett riktigt power år där fokus ligger på drömmar, mål och framförallt på dig själv! Jag tycker det här låter så fantastiskt bra, att göra något av tiden som passerar och inte bara låta det vara dagar och år i en mängd av många andra.

"Livet är inte dagarna som går, utan dagarna vi minns" som Mads Mikkelsen sa när han var inhyrd av Fritidsresor på en poolkant någonstans i södra Europa. 

Men jag har inte riktigt tid (läs lust) att köra ett helt golden year för att sen hoppa på ett diamond year. Som vanligt så trivs jag bäst när saker och ting blir komprimerade till mer behändiga och praktiska storlekar så jag kör ett golden-diamond-year så klart. Vad annars? 

Jag ska ta kontrollen i mitt liv på så sätt att jag ska inte låta mig hållas tillbaka av hopp om något som aldrig kommer att fungera, jag ska rensa ut saker som stjälper mer än dom hjälper att nå mina mål, jag ska fokusera på mig själv, mina drömmar, min utveckling, min lycka, mitt välmående. Det kanske låter som att det här kommer vara ett egoistiskt år för mig och Guess what?! IT IS! 

Det här är mitt år! Självklart kommer jag fortfarande ta hand om mina nära och kära i den mån jag kan MEN jag kommer inte ta ansvar för någon annan än mig själv, jag kommer inte umgås med energitjuvar eller avundsjuka människor, jag kommer inte ta andras känslor i åtanke när det kommer till mina val om mitt liv och jag kommer absolut inte prioritera någon annans lycka framför min egen. 

Om du som läser det här uppfattar mig som en hemsk människa då är du nog inte en av dem jag kommer umgås så mycket med, då känner du nog inte mig, för jag vet att även om jag kommer fokusera på mig själv och uttrycka mina åsikter ännu tydligare än jag tidigare har gjort så vet jag att mina vänner som står mig närmast kommer stötta mig i det här, kommer glädjas med mig, kommer gråta med mig och jag kommer älska dom för det! Dom känner redan mig som en sån här person men det här kommer vara versionen 2.0 väldigt inspirerad av powern hos Grynet - Ta ingen skit.

Nu kör vi!

Carrie points

Den här helgen har jag tagit tag i saker som har legat och gnagt i bakhuvudet och tyngt ner mitt samvete. Jag har slutat gömma mig och lyssnat på mitt hjärta. Och även om jag troligtvis har startat tvåfrontskrig (minst) så känns det som att jag har tappat flera kilo. Allt känns lättare helt plötsligt, mitt samvete känns renare och jag känner mig mer som mig själv! 

En av de saker jag tagit tag i är en kärlekshistoria som jag nog in i det sista skulle leda till ett lyckligt slut för mig, bli en riktig filmscen där killen tillslut förstår att den han egentligen ska va med är hon som han inte är med, hon som han har fått chans efter chans av efter oräkneliga misstag. Hon vars kärlek till honom gör henne blind för sanningen... Vars kärlek gör henne oförmögen att följa sitt hjärta. 

Tillslut fick jag tillräcklig distans till honom för att våga berätta för den andra tjejen, hon som lever i en lögn, lever i en värld där hon tror att hennes pojkvän är den rätta, den bästa, hennes. Där verkligheten egentligen är att han är hennes på vardagar men på helgerna delar hon honom med många andra, bland annat med mig... 

Jag är klar med att vara någons andra hands val, klar med att "vänta på rätt tillfälle", klar med att vara helgunderhållning i ett annars tråkigt förhållande, klar med att smutskasta mitt eget namn och absolut klar med att inte respektera mig själv! 

Jag vet att det är fel att vara otrogen, jag vet att det är del att hjälpa någon att vara otrogen och jag vet att jag hade velat veta om någon bedrog mig! Så idag valde jag att berätta. Jag hoppas att hon gör sig av med honom och jag hoppas att karma straffar honom! Jag vet att jag har gjort fel men jag jobbar på att ändra mig till mitt gamla vanliga jag, ta tillbaka min respekt och integritet!

Tacka vet jag min fina vän Rickard;

"Men en sån tjej, Så engagerad, så flitig och så glad och positiv så ska du bannemig hitta en kille som inte är nåt svin, för rättvisans skull!" 

Du får mig att tro på kärleken igen och förstå dess värde, en vacker dag hoppas jag hitta en man som du!

Godnatt// en tjej som har botat sig själv med sex and the city maraton och vägrar nu låta killar behålla makten!!!