90° Trygghet

I hörnet mellan altanen och husväggen är det nästan alltid lä, det är sol nästan hela dagen och det är här tusentals bullar har ätits och kaffekoppar druckits genom åren. Möblerna har bytts ut med åren men den här platsen är alltid det självklara valet för "frisk luft" när man har varit inne hela dagen. Den här platsen kommer jag alltid tillbaka till.

Det är på baksidan av mamma och pappas hus jag sitter, försöker andas med magen och lura bort stressen, nervositeten, gråten. Röken från grannens eldtunna ligger som en vit tunn dimma över trädgården, jag ser hur den kommer genom häcken och sprider ut sig över marken, den välbekanta doften av tändvätska och blöta löv känns skarpt i näsan. Tystnaden går att ta på, regnmolnen smyger sig på, spindeln springer över träplattorna som varje sommar behövs läggas om för att ogräset växer igenom och fyller de smala springorna.

Här bakom de faluröda huset med vita knutar finns hela min barndom, pulkabacken, lekstugan, picknicstenen, gäststugan. Såhär sex dagar innan, vad som nu känns som, mitt livs största äventyr känns det lite extra, lite extra vackert på något sätt. Jag vill verkligen inte bo här! Men jag vill verkligen inte vara utan det här!

De öppna vyerna, den tysta omgivningen, det obefintliga tempot, den kravlösa miljön - det är omöjligt att vara stressad här, det är för tryggt. Tre minuter här är som en omstart, bort med allt som sinkar systemet, tvångsavsluta alla program, börja om från början.

Det här hörnet har allt jag inte kommer ha om en vecka, allt jag har längtat efter, allt jag kommer att sakna. Men vart mitt äventyr än kommer ta mig så vet jag att till det här hörnet kommer jag komma tillbaka, för det här hörnet det är Hemma!

Hey, so long...