Rakt på sak!

På senaste tiden har det varit många känslosamma metaforer i mina inlägg nu tänker jag gå rakt på sak; jag har en dröm att få skriva, en dröm om att bli publicerad med min egen byline! Den här drömmen har jag länge burit med mig men alltid sett hinder för att uppfylla, nu ser jag bara möjligheter. Jag har påbörjat flera försök, tackat ja till tv uppdrag för att öppna dörrar, skrivit några kapitel i en super viktig bok, skaffat mig erfarenheter för att vara ett svenskt svar på Carrie Bradshaw och Sex and the City men trots detta har inget hänt.

- Vet du varför? Jag vet, om man inte tar steget över tröskeln kvittar det om dörren är öppen eller stängd, om man inte vågar visa sitt arbete kvittar det hur bra kapitlen är och utnyttjar man inte sina erfarenheter finns det ingen möjlighet för någon att känna igen sig i dem. Jag är svaret på varför ingenting har hänt. Jag har stått i vägen för mig själv!

Så från och med idag ska jag göra vad jag kan för att nå mitt mål, jag ska ha mitt namn i fet stil under mina ord i någon tidning med sådan där trycksvärta som kladdar av sig, jag ska förmedla mina tankar och jag ska få människor som läser att tänka, längta, skratta, känna av mig. Jag vet att jag kan men innan har jag varit rädd, rädd för att människor ska tänka om, skratta åt och döma mig.

Nu är det en risk jag är villig att ta. För att; jag har inte ens fyllt 21 år ännu men jag har ändå haft ett ganska händelserikt liv om du frågar mig. Jag har genomfört och upplevt ganska mycket, provat det mesta och åkt bergochdalbana i livets resa i personligt välmående. Jag har haft fantastiska medgångar och fruktansvärt tuffa motgångar, jag har kämpat och jag har åkt på bananskal. Vissa blir provocerade av min målmedvetenhet, vissa blir skrämda av vad jag har åstakommit, vissa blir avståndstagande av mina framtidsvisioner. Men vissa ser också min passion, min vilja, min entusiasm och mitt hjärta.

Jag tänker kontakta varenda tidning jag kan komma på, jag tänker skriva om varenda händelse jag varit med om, jag tänker slutföra många fler kapitel i den där boken som inte är färdig och mest av allt så tänker jag lyckas!

Att ge upp är jag inte bra på, att förlora är jag ännu sämre på så nu kör vi - är du med mig??

MIRELLE FILIPSSON

To fall or not to be fooled by the vision

Mitt nyårslöfte för 2014 var att bli kär, i någonting, någonstans eller bara i någon. Ett löfte om att våga känna, att våga prova, att våga falla utan att veta vad som tar emot. Det är nu mitten av april, våren har redan slagit ut och kärleken borde spira i alla vrår och det gör den nog i mitt liv när jag tänker efter.

Sedan årsskiftet har jag tagit hand om lite av mitt baggage, slutat leva med ett what if, ramlat rakt ner i kalla, våta, kantiga hårda klippor som slog upp djupa sår och kylde ner hela mig på ett obehagligt sätt men kort därefter gick solen upp över dessa klippor och helt plötsligt var det den bästa platsen jag kunnat tänka mig. Jag har chansat, provat, lekt, njutit, älskat, hatat, skrattat, gråtit haft fyra helt underbara månader både i ensamhet och sällskap!

Tro fasiken att jag har blivit kär! Varit kär! Är kär! Ska bli kär! Jag är upp över öronen förälskad i mitt nya yrke, pirrigt kär i tanken på min framtid, olyckligt kär i mitt saknade Barcelona, hopplöst förälskad i livet, och för första gången på år är jag kär i Sverige! I detta regniga land som för det mesta gör mig besviken med sitt dåliga humör, men som har sina sidor som man inte kan annat än älska; kvällssolen på balkongen, fågelkvittret på morgonen, kranvattnet(?!), dofterna från alla blomstrande trädgårdar, att affärerna är öppna på söndagar, Jag har hittat så många kvalitéer med detta land så jag kan nästan tänka mig att inte emigrera för alltid - med sverige upplever jag en äkta och ärlig kärlek.

Men under dessa månader har jag också upplevt något som inte varit äkta, jag har blivit lurad att tro att människor är på ett annat sätt än de senare visar sig vara, har blivit lurad till att bortse från magkänslan, har ofrivilligt fallit med löften om att bli fångad för att sedan ta smällen på egen hand. Jag har även träffat den där klockrena matchningen men som i vimlet av annat försvann.

Mest av allt har jag insett hur lyckligt lottad jag är som kan vara så hopplöst förälskad i mitt liv! Mina fantastiska vänner, mitt super roliga jobb, mitt fullproppade schema, mitt aldrig tomma bankkonto, min familj, mina underbara kunder, mina erfarenheter, min framtid, mitt allt! Jag är så galet tacksam att något varje dag får mitt hjärta att slå lite extra fort - så himla underbart!

Tror att jag kan bocka av det nyårslöftet från listan och konstatera att jag blir nog lite kär lite hela tiden.