Gårdagen slutade försent och dagen idag började för tidigt så redan när bussen rullade ut från Norrköpings resecentrum klockan 04.10 rann tårarna och jag tänkte både en och två gånger att jag ville trycka på stopp knappen och åka hem igen. Men skamden som ger sig, grät gjorde jag till och från fram till klockan 15, då somnade jag i min säng efter en tusen kronors taxiresa och incheckning på mitt tillfälliga boende och vaknade med lite ny energi och redo att ta mig an detta äventyr. Ett äventyr som verkligen går ut på att ta en dag i taget!Jag har tydligen en roomie, det är tydligen massor med människor här som redan går eller, precis som jag, börjar på akademin imorgon, men jag har inte pratat med någon av dem än. Däremot lyckades jag hamna vid ett bord med tre fantastiska killar vid middagen, två datoringenjörer och en filosof som ska styra upp världen, tre killar som glatt pratade med mig om Sverige, björnar, polskor och yrkesval men samtidigt tittade förbi mig ibland för att spana in någon tjej i matkön som radade upp sig bakom mig. De bad gång på gång om ursäkt för att de var oförskämt men det kändes så skönt på något sätt, som om jag var en i gänget, inte en nykomling, utan en som var accepterad och som man inte behöver göra sig till för. Bekvämt. Självklart.
Hey, so long...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar