Ibland saknar jag dig

Ni vet den där killkompisen man har, han som en gång i tiden var kär i dig? eller i alla fall lite intresserad? han som absolut inte var din typ? men som än idag alltid finns där? han som du vet att du kan ringa när du känner dig ensam? Han som du vet tar hand om dig om du skulle bli för full, för ledsen, håller tillbaka dig när du blir för arg och skyddar dig när du är för obekväm? Han!

Och du vet den där killkompisen man har, han som du sedan första gången ni träffades har varit lite kär i, han du alltid har varit lite intresserad av,  han som du inte vågar berätta för för att du är absolut inte hans typ, han vars samtal du alltid kommer svara på oavsett när han ringer, han som du skulle göra vad som helst för, han som du önskar en vacker dag ska komma på att ni är gjorde för varandra, han som du egentligen bara är kompis med för att du vill vara nära.

Varför är man kär i visionen? Varför ser man aldrig vad man har? Varför ser man bara det man inte har? Jag har några sådana killar, en som jag har varit kär i sedan jag var 8, än idag blir jag högröd i ansiktet när jag pratar med honom, en som jag har velat ha sedan första gången jag såg honom och som jag försöker vara vän med men det gör för ont att se honom med någon annan så gång på gång sårar han mig utan att veta om det. Men sen har jag också dom där fantastiska killarna som står ut med mig, som skrattar med mig, som tröstar mig när jag är ledsen över att någon har sårat mig, som lyssnar på mina galna historier om alla idioter jag träffar, killarna som är dom finaste jag någonsin kan tänka mig att ha i mitt liv! - Varför stannar dom kvar? även om deras hjärtan inte brister så borde det ändå inte vara jätte kul att plocka upp spillrorna efter någon annan hela tiden. Det borde inte vara jätte roligt att hela tiden få höra hur någon annan är mer intressant än dem? Hur dom aldrig blir prioriterade? hur det aldrig glittrar i mina ögon eller mina kinder blir röda när jag tittar på dem?

- Varför kan jag inte bli kär i dem? Varför kan jag inte bara se hur enkelt det skulle vara? hur snälla dom skulle vara? Hur bra Vi skulle vara?