Det är inte många dagar sedan jag publicerade den första delen av min verklighet men det jag delade med mig av var inte bara min historia utan så många andras också. Så många andra som inte har fått tycka eller tänka om hur den här händelsen skulle berättas, så många delaktiga som inte hade någon talan. En del av historien är skriven från någon annans perspektiv, Jacobs perspektiv, Jacob spelade en viktig roll den här kvällen och jag har kanske honom att tacka för att jag lever idag. Men Jacob har aldrig fått skriva sitt perspektiv det har jag gjort.
Jag har varit livrädd att karaktärerna ska tycka att jag har vinklat historien på fel sätt, frångått verkligheten och helt skrivit fiktion men när "Jacob" identifierade sig själv så slog mitt hjärta ett extra slag och att han var berörd av texten kam inte jämföras med någon annan respons till texten! Återigen och många gånger om tack för att du fanns för mig och fortfarande finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar