Med utsikt över europeiska bergstoppar och sockervadds vita moln så funderar jag över vad som komma skal. Jag har lämnat Watford, lämnat Steiner Academy, checkat ut från YMCA och påbörjat färden mot mitt skepp. - mitt nya hem, arbetsplats och Liv.Inom några få dagar ska jag gå ombord, nu ska jag vara redo, då är det försent att börja träna, plugga, tänka. Min avfärd har varit planerad i två veckor, i en vecka var jag taggad till tänderna efter en vecka var jag utmattad av mina egna förväntningar. Den senaste veckan har jag försökt vara realistisk försökt låta bli att lyssna på omvärlden, försökt hålla entusiasmen uppe.
Men första veckan var jag som ett barn, såg bara möjligheterna, såg äventyret, såg dollartecknen.
Andra veckan kom resten ikapp mig: det faktum att jag ska kommunicera med människor som inte talar mitt språk, att jag återigen måste lära känna främlingar och göra dem till vänner, att oavsett vad jag tycker om dem så ska vi leva ihop det kommande året. Det faktum att jag skulle kunna bli sjösjuk, att jag inte längre kan förlita mig på att fråga någon om hjälp. Det faktum att jag nu måste klara mig själv!
Men nu tycker jag vi bortser från alla faktum och återgår till att vara som ett barn: jag vill anta utmaningen, jag vill vinna detta! För så mycket skit som jag har hört så vill jag gå in och motbevisa alla, visa att det blir vad man gör det till, visa att det här kan vara de bästa nio månaderna i ditt liv (so far).
Det här kommer göra mig så jäkla stark! Nu kör vi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar